I följande studie från avdelningen för mikrobiologi, medicinska fakulteten, Palacky universitetet i Tjeckien studeras den antibakteriella aktiviteten mellan å ena sidan silver i jonform och å andra sidan silver i nanopartikelform.
”Antibacterial activity and toxity of silver – Nanosilver vs Ionic Silver”
http://iopscience.iop.org/1742-6596/304/1/012029/pdf/1742-6596_304_1_012029.pdf
Mina kommentarer:
Som silver i jonform har man använt silvernitratlösning, och som silver i nanoform har man utgått från silvernitratlösning, varefter man har reducerat silverjonerna med 4 olika reduktionsmedel. Det har varit två s.k. di-sackarider (maltos resp. laktos) samt två olika mono-sackarider (glukos och galaktos). Man lät sedan en del av dessa reducerade nanopartiklar bindas till större molekyler för att på så sätt förhindra att de växer sig större, detta genom att tillföra olika stabiliseringsmedel (SDS, Tween 80 och PVP 360). Dessa tre stabiliseringsämnen är inte naturligt förekommande ämnen, och lämpar sig därför inte som stabiliseringsämnen för sådant som ska förtäras. Koncentrationen av silver har varierat mellan 0.05 ppm till 54 ppm. Man mätte sedan effekten på bakterier efter 24 timmar och effekten på svampar efter 36 timmar.
Man kom fram till att av dessa sockerarter som användes så var maltos det reduktions-medel som skapade de minsta nanopartiklarna (omkring 25 nm). Och av de stabili-seringsmedel som användes, så var SDS (natriumdodekylsulfat) det mest effektiva (det som minst begränsade effekten hos nanopartiklarna).
Effekten av silver i jonform jämfört med silver som reducerats till nanopartiklar men INTE bundits till större molekyler, visar att silver i jonform är mellan 2 – 4 gånger mer effektiv än denna typ av silver i obunden nanoform (jämfört med 5 olika typer av patogener). Det ska dock noteras att nanopartiklarna är jämförelsevis rätt stora.
Man jämförde sedan effekten mellan silver i jonform med både silver i ren nanoform samt silver i bunden nanoform. 7 olika patogener användes vid försöket. Mot 3 av dessa (3 olika candidasvampar) så visade sig de bundna nanopartiklarna av silver vara 1 – 8 gånger mer effektiva än silver i jonform. Medan de mot 4 olika bakteriestammar (inkl. MRSA) så var silver i jonform vara 2 – 4 mera effektivt än silver i bunden nanoform.
Man jämförde sedan den cytoxiska effekten (d.v.s. hur farligt som silver är mot celler) samt den ekotoxiska effekten (hur pass farligt som silver är mot djur och växter i ekosystem). Resultatet visar att silver i jonform är 30 gånger mer cytotoxiskt mot mänskliga s.k. fibroblastceller (en typ av bindvävsceller) jämfört med silver i nano-partikelform. Och den ekotoxiska effekten visar att silver i jonform är 30 – 75 gånger större än för silver i nanoform.
Sammanfattar man detta, så kom man fram till att silver i bunden nanopartikelform har en mer signifikant effekt mot patogener än vad silver i jonform har, detta eftersom silver i jonform har en avsevärt farligare effekt mot såväl mänskliga celler som mikroorga-nismer i naturen än vad silver i bunden nanopartikelform har.