Olika typer av Kolloidalt Silver

Kollodialt Silver är inget enhetligt begrepp, d.v.s. allt Kollodialt Silver som säljs är inte samma sak. Vad man dock avser idag är silver som på ett eller annat sätt är löst i destillerat eller avjoniserat vatten, d.v.s. vatten som är helt fritt från andra ämnen. Och de kan delas upp i följande tre kategorier:

  • Joniserat silver (silverjoner)
  • Silvernanonopartiklar
  • Inbundna / inkapslade silvernanopartiklar

Joniserat Silver (silverjoner)

Detta består idag normalt sett av silveroxidlösning, d.v.s. rent vatten med positivt laddade silverjoner och negativt laddade syreatomer. Sådan lösning är färglös, har en mer eller mindre metallisk smak, och är mycket instabil. Därför måste det förvaras mörkt och i rumstemperatur för att inte reduceras till silvernanopartiklar. Utanför flaskan så kommer silverjonerna att reduceras till olika former av silversalter.

Joniserat silver kan också utgöras av andra vattenlösliga silversalter, där särskilt silvernitrat har använts, detta därför att detta salt är det mest lättlösliga av alla silversalter. Silvernitratlösningar består därmed av positivt laddade silverjoner och negativt laddade nitratjoner.

Skillnaden mellan olika silverjonlösningar består beror på två olika saker: 1) Vad motpolen anjoner består av i lösningen, 2) vad koncentrationen är, något som begränsas av beroende på vilket salt som är löst. Och denna koncentration begränsas av den maximala löslighet som silver­föreningen har i vatten.

Oavsett vad för slags silverjonlösning det handlar om, så utgör silver den positivt laddade katjonen.

Om lösningen består av silveroxid, då utgör syre den negativt laddade anjonen. Silveroxid har en ganska låg löslighet, 0.013 gram per liter vatten vid en vattentemperatur om 20 grader, och 0.025 gram vid en temperatur om 25 grader. Detta innebär att silverjonlösning av silveroxid heller inte kan förekomma i starkare koncentrationer än max ca: 25 ppm. Oftast säljs denna form av kolloidalt silver i koncentrationer om 10 ppm eller 20 ppm.

Om lösningen består av silverklorid, då utgör klor den negativt laddade anjonen. Silverklorid har en extremt låg löslighet, endast 0.00193 gram per liter, vilket motsvarar 0.193 ppm. Det går alltså inte att få en högre koncentration av silverklorid i vatten.

Om lösningen består av silvernitrat, då består den negativt laddade anjonen av nitrat (som är en kväveatom förenat med tre syreatomer), och det har istället en extremt hög löslighet, närmare bestämt 2.56 kg per liter vatten vid 25 graders vattentemperatur. Detta motsvarar 2 560 000 ppm.

Dessa skillnader i löslighet beror på ämnenas s.k. “elektronegativitet” (som anger hur starkt en atomkärna attraherar elektroner), något som påverkar hur stark bindningen därmed är, och därmed hur lätt eller svårt det är för denna jonbindning att brytas upp i sina beståndsdelar.

Detta förklarar också varför äldre tiders s.k. Kollodialt Silver oftast bestod av just silvernitrat­lösningar. De gick helt enkelt att tillverka i extremt starka koncentrationer. Och det ska alltså jämföras med de silverjonlösningar som tillverkas idag, vilka alltså allt som oftast är baserade på silveroxid.

Det är viktigt att återigen poängtera att silverjoner är instabila, d.v.s. de strävar efter att få tillbaka en elektron, endera en fri elektron för att kunna återgå till en stabil atom, eller dela en elektron med en annan molekyl.

Sammanfattande information om Kollodialt Silver i form av silverjonlösningar:

  • Består av någon slags ”silversalt” som är löst i vatten och därmed uppdelat i positivt laddade katjoner och negativt laddade anjoner.
  • Har historiskt förekommit som högkoncentrerad silvernitratlösning, men förekommer idag mest i form av lågkoncentrerad silveroxid­lösning. Oavsett, så är det i båda fallen fråga om positivt laddade silverjoner.
  • Är instabilt och reduceras mycket lätt under påverkan av värme, ljus eller direktkontakt med allt som kan fungera som reduktionsmedel, varvid endera silvernanopartiklar bildas (när silverkatjonen återfått en elektron) eller olika slags silver­föreningar (när silverkatjonen delar elektron med en annan kemisk förening).
  • Måste därför förvaras mörkt, lufttätt och i rumstemperatur för att det inte ska reduceras.
  • Kan orsaka sjukdomen Argyria (en grå-blå färgning av huden), detta genom att de positivt laddade silverjonerna snabbt dras till de negativt laddade cellerna, där de passerar cellernas membran via speciella jonkanaler, och därefter binds med svavel eller selen och bildar de ytterst svårlösliga salterna silversulfid och silverselenid. Obs! Risken för Argyria vid konsumtion av dagens lågkoncen­trerade silverjonlösningar måste dock anses vara försumbar.
  • Är såsom silveroxidlösning mycket lätt att tillverka genom elektrolys av silver i rent destillerat/avjoniserat vatten.
  • Är till utseendet färglöst som vatten och kan ha en metallisk smak.
  • Är mer cytotoxiskt (”aggressivt” och ”farligt” för celler) och ekotoxiskt (“aggressivt” och “farligt” för mikroorganismer i vår miljö och därmed indirekt för växter och djur) än vad silvernanopartiklar är.
  • Bör av ovannämnda orsaker endast användas externt, såsom för att rena vatten, desinficera sår, etc. D.v.s. det bör ej förtäras. Vid förtäring (dricks) så kommer de instabila silverjonerna i kontakt med magsäckens saltsyra, varvid de snabbt reduceras till det mycket svårlösliga saltet silverklorid. Detta svårlösliga salt lämnar i huvudsak kroppen den naturliga bakvägen, men en mindre mängd (som motsvarar silverkloridens löslighet i vatten) förblir i jonform, och kommer när det lämnar magsäcken sedan via tunntarmen och levern att upptas i blodet.

Silvernanopartiklar

Silvernanopartiklar är stabila silveratomer, som löst i vatten med tiden kommer att ansamla sig till större grupper av atomer, detta därför att de är neutralt laddade och därför inte stöter bort varandra (till skillnad från silverjoner). Dessa ansamlingar av silveratomer bildar ytterst små s.k. nano­partiklar.

Lösningar med silvernanopartiklar kan tillverkas i olika koncentrationer. Problemet med ökad koncentration är att risken/sannolikheten för att dessa silvernanopartiklar ska stöta ihop med varandra och därmed bilda allt större partiklar, den ökar med ökad koncentration. Av den anledningen tillverkar man inte kollodialt silver i form av silvernanopartiklar i starkare koncentrationer än vad som går för silverjonlösningar, d.v.s. 10 – 20 ppm, även om det alltså är fullt möjligt att tillverka mycket starkare koncentrationer (med detta kräver då att man också använder stabiliseringsmedel för att förhindra att nanopartiklarna växer sig större).

Silvernanolösningar är till skillnad från silverjonlösningar mycket stabila. D.v.s. de oxideras inte så lätt.

Sammanfattande information om Kollodialt Silver i form av vatten med silvernanopartiklar:

  • Består av enbart silveratomer aggregerade i ytterst små klumpar i nanopartikelstorlek.
  • Är stabila och oxideras inte så lätt, varför de inte behöver förvaras mörkt och i rumstemperatur.
  • Tillverkas såsom man numera tillverkar silverjonlösningar (silveroxid), men med s.k. reduktion.
  • Kan användas såväl externt (för vattenrening och desinfektion) såväl internt (drickas). Bör dock likt kolloidalt silver i jonform inte drickas, då även de komer att reduceras till silverklorid i kontakt med saltsyran i magsäcken (reduktionen är dock inte lika självklar och fullständig som i fallet med silverjoner, eftersom silvernanopartiklar är mer stabila än silverjoner).
  • Är till utseendet ljusgult till mörkt rödbrunt (beroende på partikelstorlek och koncentration), samt smaklöst.
  • Silvernanopartiklarna är större än silverjonerna, och kommer med tiden att aggregeras till allt större partiklar, varför deras effekt minskar p.g.a. minskad sannoliket att stöta på patogener (sjukdoms­framkallande bakterier, virus och svampar).
  • Även silvernanopartiklar kommer att reagera med saltsyran i magen och bildar då silverklorid, även om reaktionen inte är lika snabb och sannolik som i fallet med silverjoner.

Stabiliserade / inkapslade silvernanopartiklar

Stabiliserade / inkapslade silvernanopartiklar är silvernanopartiklar som ”fästs” mot en större molekyl eller “kapslats” in av ett antal större molekyler, detta i syfte att de inte ska växa sig större till större nanopartiklar. Ett annat syfte är om man avser att låta silvernanopartiklarna nå ut i blodbanorna och lymfsystemet, då måste de helt enkelt ”kapslas in” av större molekyler för att de ska kunna passera magsäcken utan att oxideras till silverklorid.

Sammanfattande information om Kollodialt Silver i form av vatten med stabiliserade / inkapslade silvernanopartiklar:

  • Består av silveratomer i ytterst små aggregerade klumpar av silvernanopartiklar, vilka är fästa vid eller inkapslade av större molekyler.
  • Kan tillverkas såsom man nu tillverkar silverjonlösningar, men med reduktion samt stabilisering, under själva tillverkningsprocessen.
  • Består av mindre silvernanopartiklar än silvernanopartiklar, eftersom de inte kan aggregera (klumpa ihop sig) i och med att stabiliseringen sker direkt under tillverkningsprocessen.
  • Kan tillverkas i avsevärt starkare koncentrationer med bibehållen liten partikelstorlek, jämfört med enbart silvernanopartiklar. Men är svårare och mer komplicerat att tillverka.
  • Är stabilare och mindre benägna att oxideras än vad silvernanopartiklar är.
  • Är i jämförelse med silverjonlösningar ofarligt att förtära, då de når blodet utan att oxideras.
  • Beroende på vad som fungerar som stabiliseringsmedel, så är det mer eller mindre effektivt för att döda patogener externt. D.v.s. lämpar sig oftast bäst för internt bruk (att drickas).