Kolloidalt guld och silver marknadsförs både i reducerad nanopartikelform såväl som i oreducerad jonform. Vad som är viktigt att förstå är följande:

• Jonformerna av kolloidalt guld respektive kolloidalt silver är mycket enkla att tillverka. För kolloidalt guld så räcker det att lösa guldklorid i avjoniserat / destillerat vatten, eller att göra elektrolys av guld i vatten där man har tillfört vanligt salt (natriumklorid). Och för jonformen av kolloidalt silver så räcker det att göra elektrolys av silver i avjoniserat/ destillerat vatten, alternativt lösa en vattenlöslig silverförening i dito vatten. Procedurerna är väldigt enkla, och det krävs inte särskilt mycket kunskaper för att tillverka dessa produkter. Och detta är också huvudorsaken till varför just dessa produkter är mer vanligt före­kom­mande på marknaden än de stabila formerna i nanopartikelform.

• Jonformerna av guld och silver är avsevärt mycket mera cytotoxiska (giftiga för celler) än de stabila reducerade formerna av nanopartiklar av dessa metaller. Så även om man dricker mycket små mängder så är detta ett faktum som man inte bör bortse från. Orsaken är främst att de endast består av enskilda atomer, och därför har minsta möjliga par­tikel­storlek, och därmed lätt tar sig in i celler genom cellernas s.k. jon­kanaler. Kolloidalt guld och silver i nanopartikelform är helt enkelt för stora för att på så sätt ta sig in i celler. Dock kommer kolloidalt silver i nano- partikelform att kunna avge silverjoner, men det sker inte direkt och omedelbart utan successivt över tid. Kolloidalt guld i nano­partikel­form kan dock inte avge guldjoner.

• Kolloidalt guld och silver i såväl jonform som icke-jonform är bevisligen effektiva när det gäller att döda patogener (sjukdomsframkallande bakterier, virus och andra mikroorganismer), men i takt med att man har lärt sig att tillverka kolloidalt guld och silver i form av stabila nano­partiklar, och att de medicinska studierna i allt högre grad nu fokuserat på användningen av stabila nanopoartiklar av guld och silver, så finns det ingen anledning att ta ett steg tillbaka i utvecklingen.

• Kolloidalt guld och kolloidalt silver i jonform kan lätt kännas igen genom att de är färglösa och ser ut som vatten. Därmed är det också svårt att veta om de verk-ligen innehåller något guld respektive silver, samt i så fall, i vilken koncentration. Det finns flera exempel på hur jonformerna av kolloidalt guld resp. silver som säljs kommersiellt vid analys helt enkelt visa sig innehålla enbart vatten. Kolloidalt guld och silver i stabil nanopartikelform är lätt att känna igen eftersom de har en karak-täristisk färg. Kolloidalt silver i stabil nanopartikelform är i låga koncentra-tioner gul till färgen. Och kolloidalt guld i stabil nanopartikelform är i låga koncentrationer röd till färgen. Vid höga koncentrationer är de mycket mörka, åt det brun-svarta hållet, men om de späds ut till 10 – 20 ppm så kan man lätt känna igen färgen. Och på så sätt är det också relativt enkelt att bedöma koncentrationen. Kolloidalt Silver gjord med elektrolys har i koncentrationer runt 20 ppm inte enbart silverjoner, utan även en mindre andel (normalt 5 – 15%) silvernanopartiklar, beroende på den låga lösligheten av silveroxid i vatten, och sådan lösning får därför en ljusgul färg. Men även i låga koncentrationer (10 ppm) så kommer successivt en del av denna instabila silveroxid att reduceras till silvernanopartiklar, vilket man märker genom att lösningen sakta blir ljusgul.